Slott och kojor och så en skvätt konst och vin

Nästan varje kulle har smyckats med ett slott, men från början inte främst för skönhets eller syns skull. Det har genom historien förstås varit viktigt att försvara landområden för fientligt främmande folk och självklart går sådana att upptäcka lite snabbare om man har utsikt högt uppifrån. Många av dem är byggda redan på 900-talet men har byggts om kontinuerligt och har inget kvar av sin ursprungliga arkitektur. De pysslas om än idag och är välhållna nog för att ta emot besökare. Andra har inte restaurerats i samma omfattning och står mer som minnesmärken för en svunnen tid.

Några ser ut som medeltida sagoslott ...





Slott i repris ovan


Något är Verseilles-inspirerat och byggt i början på 1700-talet

I konstrast till de, någon gång storslagna byggnadsprojekten, står skjul och kapell, vilka en gång har stått som skydd för de djur som har betat i markerna och de människor som har tagit hand om dem i ur och skur. Har man någon gång upplevt någon av de hagelskurar som så plötsligt kan vräka ner i området förstår man hur viktiga de har varit. När marken har övertagits av vinodlingar får de ofta stå kvar.

Patina ...

Slotten är arkitektoniska konstverk i sig, men många av dem innehåller också underbar, dekorativ och förskönande konst på väggar och i tak. Det kanske man i och för sig förväntar sig men ute bland vinodlingarna kan man faktiskt oväntat hitta det här!

Varför inte avsluta rundturen bland slott och kojor i en av slottens vinkällare med en trevlig vinprovning!?

Just här provas enbart Barolo-viner. Cristiana är mycket vänlig och kunnig.

Hejdå!

Anna











 



Hitta egna pärlor att cykla till - kanske Pollenzo?

Det finns många trevliga cykelsträckor bland kullarna, från en vingård till en annan, från en by till en annan. Våra cykel-resenärer har verkligen uppskattat sin vistelse i Piemonte och hittat egna pärlor. 


Vi skulle utforska området lite och tänkte kombinera det med att ta oss till företaget som vi numera importerar tryffelprodukter ifrån. Om jag skrev för en tid sen att vi har gått vilse men varit rätt ute och cyklat, så kan jag avslöja att vi också har varit ute och cyklat … så fel … så fel … Vår cykeluthyrare i Alba sa att det var fint att ta sig till tryffel-företaget en rätt lång omväg längs floden. Den sträckan är inte så kuperad och vi tänkte att det skulle bli en fin cykeltur.


Det hade regnat en tid innan vi kom dit (tror det var samma vår vi vandrade vilse) så när vi lämnade de små asfalterade och grusade vägarna in till cykelstigen längs floden blev det ganska jobbigt. Terrängen var inte särskilt tillmötesgående. Vissa snuttar gick det inte att cykla igenom, så vi fick dra oss och cyklarna i gyttjan istället. Andra delar var omlagda och otydligt markerade och ledde oss åt fel riktning.

Varken jag eller Helene var i så särskilt god fysisk form då egentligen och Helene var dessutom ganska förkyld. Det var lunchtid och energin var verkligen helt slut. Men så stod vi vid ett vägskäl plötsligt som sa att vi var bara en kilometer från Pollenzo på asfalterad väg. Pollenzo är idag känd för att Slow Food-organisationens (http://www.slowfood.com) universitet är beläget där. (http://www.unisg.it/welcome_eng.lasso)

Väl i Pollenzo verkade det helt dött. Fast så ser det ju faktiskt ut under lunchtid – alla är hemma eller på restaurang och äter. Men klockan var över ett och vi var oroliga för att restaurangerna skulle hinna stänga innan vi fick lunch. Universitetsområdet borde ha en restaurang, tänkte jag, som har pluggat i Perugia, vilken är en universitetsstad med bl.a. ett universitet för utlänningar – L’Università per Stranieri. (http://www.unistrapg.it/en)

Vi hittade en stor, fin restaurang på området. Äntligen mat. ”Tyvärr, vi stänger nu", sa kyparen, ”men ni måste ändå vara studenter här för att äta här.” Cykelhjälmar, leriga skor och byxben avslöjade väl oss. Han hänvisade till något ställe som vi inte hittade, men efter en stunds cirklande i stan fick vi syn på en skylt som visade att det borde vara en restaurang av något slag där … fast det var ju en tobaksaffär …?

Vi gick tveksamt in – det såg verkligen inte ut som om det fanns restaurangmat i butiken … ”Ni ska fortsätta in dit”, sa expediten och pekade inåt, och liksom till ett rum som inte syntes bakom tobaksaffären. Där satt det gäster som hade avslutat sin lunch, men vi blev, trots att vi kom lite för sent för lunchserveringen och var leriga om fötter och ben, vänligt omhändertagna och fick beställa. En liten antipasto-buffé fanns att ta av och en liten ostdessert-buffé dessutom. Jag minns att jag beställde plin al burro e salvia (små, fyllda pastakuddar, med smör och salvia) och tänkte att det är fantastiskt att något så enkelt kan smaka såååå underbart! En av de bästa luncher jag och syrran har haft på våra resor! En halv karaff vin till gjorde susen och efter en kaffe var vi rätt pigga igen. Pollenzo och det som gömde sig innanför tobaksaffären blev små pärlor.

Men det blev en rätt dyr taxi sen till tryffel-företaget. Backarna dit verkade lite väl många och långa för att vi skulle orka cykla.

Anna

PS. Ser att jag saknar bilder på viktiga saker … men syrran är söt … och viktig! DS.

Att bo

Folk måste ju bo. Vill man bo utanför stan finns det många mysiga hotell och agriturismi i byar och vingårdar. Vår filosofi för våra resepaket är att våra gäster får en kick av naturen och byarna under dagen, men kan gå ut i kvällslivet på caféer och restauranger i stan utan att behöva ta en taxi hem till något agriturismo flera kilometer utanför stan. 

Hur väljer man då hotell? Är de dyrare och lyxigare bättre att bo på? Vi har valt efter karaktär och trevliga människor. Ibland kan nog t o m enkla hotell upplevas som bättre än dyra just för att atmosfären och människorna är viktiga. 

Populärt vincafé i Alba vid ett av de äldsta medeltida husen

Syrran och jag gjorde ett besök på ett 4-stjärnigt, relativt nybyggt och modernt hotell som vi hade i åtanke att också kunna anlita, men vi tittade på varandra när vi gick ut därifrån till våra väntande cyklar och Helenes blick sa att hon och jag var helt överens. Jag tror t o m att jag öppnade munnen först sen och sa: ”Det var det fulaste, kallaste, tråkigaste, ”blip” (=svordom) hotell jag har sett. Kommer aldrig att vilja att våra gäster ska bo där!” 

Alla uppskattar vi olika saker. När kunder ringer och ber oss hjälpa till med hotellbokningar är det 2-4-stjärniga hotell, pensionat och agriturismi vi har anlitat. De enklaste har i alla fall vänlig personal och något personligt över sig. Det 4-stjärniga vi anlitar till våra paket är lite retro, men det har karaktär och atmosfär och personalen är proffsig, mycket vänlig och varm. Frukosten är riktigt bra och ger både goda, nyttiga och många alternativ. 

Enkelt, men med vänliga signoror!

Ett hotell som jag själv ofta har bott på drivs av signora Luciana. Det är kitschigt, utan air conditioning, fast charmigt! Framförallt är la signora och hennes anställda rara och tillmötesgående, särskilt signor Maurizio, som nog tar hand om alla hotellets sysslor. En gång var han t o m signoran! Helene och jag hade aldrig träffat signora Luciana och skulle lämna hotellet och gick till receptionen där Maurizios hustru befann sig. Hon ville inte ta betalt utan sa att vi måste betala till la signora. ”Var är hon?” undrade vi. ”Hon gick nyss till rummen för att städa.” ”Jamen”, sa vi, som precis hade mött hennes man i trappan upp till rummen, ”det var ju signor Maurizio … ” ”Ja, ja!” utbrast hon. ”Det är han! Det är han!” Förbryllande och komiskt på en och samma gång - signor Maurizios uppenbarelse är långt ifrån en signoras … 

Den verkliga signoran blev däremot så glad över att se mig och min väninna förra året att hon önskade oss välkomna med en flaska spumante och sen fick andra inbokade vänner till oss också en välkomstspumante. Marknadsföring … ? Ja, trevlig marknadsföring!

Ett annat hotell ligger på andra våningen över ett konditori. Inget saknas i rummen även om de är spartanska, men hotellets lilla förtjusande frukostrum ligger i direkt anslutning till caféet på bottenvåningen! Det doftar alltid gott av kaffe i huset just därför och bakverken är moderna, vackra och ser verkligen syndigt smaskiga ut.

Det är karaktär och människor som gör det! - tycker jag och syster i alla fall!

Anna

Jo, det här med vinerna …

När jag hade skrivit om vårt möte med Paolo och Monica var Paolo inne och kikade på bloggen och tyckte jag väl kunde förgylla med proffs-bilder … så det gör jag. Hustrun Monica är väldigt vacker här och fick fronta Cuneos handelskammares katalog över vingårdar och produktion mm. i alba-området med den här bilden. (Cuneo är huvudort i piemonte-provinsen Cuneo.)

  Nedan sitter de två tillsammans - Paolo till höger! :)

Deras altan används säkert mer än halva året för bl a CiaoAlba och våra gäster, och för alla andra både privata och affärsmässiga tillställningar. 

Jag skäms inte två sekunder för våra, eller kanske ska jag säga deras, viner! De är verkligen väldigt goda. De som brukar slå högst är Barbera Bricco Cichetta Superiore, Barbaresco San Cristoforo,  Langhe Nebbiolo Argante, och det vita Langhe Arneis Vigne di Hortensia… De är för övrigt mina egna favoriter och både den nämnda Barberan (2007) och Barbarescon (2006) fick 91 p i Wine Spectator 2009. Se också vad Wine Enthusiast skrev om Barbarescon (2007) i slutet på förra året om 2010 års 100 bästa viner: 

"Pietro Rinaldi Barbaresco San Cristoforo 2007. Here's a bold Nebbiolo 

from the San Cristoforo Cru with a rich, extracted appearance followed by intense aromas of ripe cherry spice black licorice, slate roof and dried tobacco lief. The tannins are drying but give excellent structure to the wine's overall richness and opulence." 

Det gav en 73:e plats och 93 p av 100!

Den lite enklare Dolcetto d’Alba Madonna di Como (89 p i W.S. 2009) lagras inte och tjänar inte på lagring, men är ett utmärkt vin, med doft och smak av bl a björnbär, körsbär och bittermandel. Mmmm … gott, gott, gott. På bilden från i höstas skördar Monica just dolcetto, vilket betyder den lilla söta.Vänder man bladen känner man igen de röda benen från stjälken ut i bladet och druvorna är så härligt blå. 

Vinerna finns att beställa från Systembolagets beställningslista och alla går att se beskrivna på vår hemsida. Förändringar har gjorts sedan vinerna presenterades på hemsidan – den hänger inte med riktigt just nu – och det gäller främst försäljningsområden. Vi har öppnat upp för försäljning även i Stockholm och Göteborg för vinerna nu. Senare årgångar kommer framöver att levereras och från april ändras priserna något. Man kan höra av sig till oss för att försäkra sig om att vinerna kommer till det önskade Systembolaget till när man vill ha dem. Se några här:

Barolo Monvigliero                                   Barbera d'Alba Superiore Bricco Cichetta

Doft och smak: balsamiskt, ton av lakrits, tobak,              30-40 år gamla vinrankor. Doft och smak: mogna, 

vissna blommor, vinbär och plommon. Gott                   körsbär - djupt ihållande smak. Gott till t.ex. vilt, rött kött 

till t.ex. entrecôte, karljohansvamp och kalv.                  och lite kryddstarkt. 91 p i W.S. 2009.             

Art.nr. 73205-01                                                             Art.nr. 73449-01

Langhe Nebbiolo Argante                        Langhe Arneis Vigne di Hortensia

Doft och smak: rosor, violer, gräs, körsbär                      Doft och smak: persika, mandel, honung, fläder, gröna

och hallon. Gott till t.ex. kalv och dragon.                    äpplen, antydan av citrus, mineralton och torrt. Gott till 

Art.nr. 72408-01                                                            t.ex. mortadella och vällagrad grönmögelost. 88 p i 

                                                                                     W.S. 2009.

                                                                Art.nr. 72504-01

Ska jag kanske ta mig ett glas innan jag går och lägger mig ...?

Anna

Jag längtar … så välkomna!

Åh, vad jag ser fram emot sommaren! Då vet jag att jag får ta hand om gäster och visa allt det fina jag skriver om och vill dela med mig av. Jag kan bara hoppas att de känner och ser en bråkdel av det jag känner och ser av atmosfären, människorna, vinet och maten. Möten med människor är dessutom alltid givande i sig.

Men det är också förfärligt roligt att sätta ihop ett program till dem som vill resa på egen hand och veta att de har härliga platser att utforska helt själva. Vi har då visserligen kanske ordnat så gott som allt åt dem, men de behöver inte ta hänsyn till att jag pockar på deras uppmärksamhet. 

Hittills har våra gäster och kunder varit väldigt glada och nöjda med sina resor och vi tänker fortsätta att se till att det blir så. Vi tar hand om par som vill ha en romantisk resa, kill- eller tjejgäng som vill cykla sig till sina upplevelser och få hjälp med planering, kartor och cykelhyra, eller kompisgäng som vill fira någons födelsedag med vistelsen och önskar hjälp med att boka hotell, vinprovningar och middagar. Företag har vänt sig till oss för att lägga konferenser i området kring Alba och bokat in olika intressanta och avkopplande aktiviteter emellan arbetspassen

.

Jag längtar … så välkomna!

Anna

  

Hur många av er har ätit tryffelsvamp?

Det är något mystiskt över den där underjordiska svampen. Vissa mörka sorter smakar milt skogigt, jordigt, medan den högt värderade vita har en tydlig vitlökskaraktär. Svin älskar den och så också väldigt många matintresserade människor (varav kanske någon enstaka tillhör det förstnämnda gänget varelser ...). Men hur många av er har smakat tryffel någon gång?

Kvalitetsmärkt vit alba-tryffel! Den bästa i världen!

Skillnaderna mellan svinet och människan, förutom de helt uppenbara, är att våra luktorgan inte kan nosa upp dem i underjorden och att svinet har oerhört svårt för att låta bli att äta upp dem på studs. Hundar är därför bättre att använda som tryffeljägare – de nosar upp svampen lika bra men är lättare att fostra till att avhålla sig från att äta upp den.

Traditionellt sett hyvlar italienaren tryffeln över sin maträtt, men numera finns det producenter som helt enkelt smaksätter godsaker med tryffel på olika sätt att sen använda i rätter och som ackompanjemang till t.ex. ost och grönsaker. Att olivolja kan smaksättas med tryffel är nog inget nytt för de flesta, men nu kan ni också hitta tryffelsalt, tryffelhonung, tryffelbalsam- vinäger, mm. De produkterna och andra mycket intressanta produkter med tryffel i, har CiaoAlba med stolthet börjat sälja! De är av rasande hög kvalitet och omsorgsfullt och kärleksfullt producerade av de allra bästa råvaror. Det företag vi tar dem ifrån tillverkar dessutom både vit och mörk chokladtryffel, med hasselnötter. En sort innehåller faktiskt också en aning tryffelsvamp! Spännande smak!

Varorna finns än så länge att köpa i ostbutiken Bengtssons Ost i Helsingborg, bageriet och fikastället Systrar och bröder  i Malmö, som snart kommer att öppna en delikatessbutik precis intill.  I Malmö, i ny regi sedan snart ett år tillbaka, säljer också restaurangen DOC Piazza  (som för övrigt också säljer några av våra viner) ett par av dem och i delikatessbutiken Grand Deli i Lund står de vackert på en glashylla. 

Jag demade varorna på Grand Deli strax före jul, med framgång! Det är så roligt att ha så fina varor att erbjuda och sen höra kunder säga att de måste köpa hem lite, eller som en kund sa: ”Det här är helt enkelt … SKITGOTT! Var fan står de?”

Det skulle vara kul att se hur många av er bloggläsare det är som har provat tryffel i någon form! Skriv gärna i kommentaren, och om ni har frågor om tryffel och våra delikatesser står jag naturligtvis till er tjänst!

Tryffelhälsningar  

Anna


PS. http://www.facebook.com/pages/DOC-Piazza/110808332299034?v=wall&viewas=0
       http://www.systrarbroder.se/
       http://www.granddeli.se/